Hur man gödslar sina grödor kan vara en kontroversiell fråga. Här har vi samlat underbyggd fakta om gödsling.

Gödsling görs för att tillsätta näring i jorden och på så sätt ge riklig och frisk skörd. Grundläggande är att växter bara kan ta upp näring i form av så kallat vattenlösta joner. Oavsett om du tillför mineralgödsel, stallgödsel, kompost, urin, aska eller pelleterade produkter så måste näringen finnas som joner nära rotens yta innan den kan passera in i växten.

De viktigaste näringsämnena är kväve (N), fosfor (P) och kalium (K), dessa kallas även makronäringsämnen. Det viktigaste och mest lättpåverkade av dessa är kväve, därför utgår man oftast från kvävemängden när gödslingsbehovet bedöms. Fosfor och kalium är mer trögrörliga. De flesta jordar har redan ett naturligt innehåll av dessa, särskilt om det tidigare har lagts ut stallgödsel. För att långsiktigt upprätthålla en god nivå i marken bör man dock tillföra både fosfor och kalium, även om nivåerna inte är lika kritiska som för kvävet.

Skillnaden mellan olika typer av gödsel handlar därför enbart om hur snabbt och hur mycket av dessa tre näringsämnen som omvandlas till joner. Det handlar inte om att växten föredrar en viss produktform.

Nedan följer jämförelser mellan olika gödseltyper.

Överlag har hästgödsel lågt näringsvärde och mycket långsam tillgänglighet.

Endast 20–25% av näringen blir tillgänglig det första året efter tillförsel.

Värdet av hästgödsel ligger i jordförbättring och strukturbyggande.

Om gödseln innehåller mycket halm bör man beakta risken för pyralidskador.

Kogödsel har något högre näringsvärde än hästgödsel men även här är tillgängligheten långsam.

25–30% av näringen blir tillgänglig det första året efter tillförsel.

Kogödsel är mullbildande och bra för jordens mikroliv.

Vid halminblandning bör man beakta risken för pyralidskador.

Näringsvärdet i grisgödsel är högre än i kogödsel, även tillgängligheten är snabbare.

40–50% av näringen blir tillgänglig det första året efter tillförsel.

Med grisgödsel kan dosering vara en utmaning, mängden näring kan variera mycket beroende på foder, lagring och utspädning.

Grisgödsel innehåller ammoniumkväve, detta blir snabbt tillgängligt för växterna men överskottet kan lätt urlakas till grundvattnet under vintern.

Vid halminblandning bör man beakta risken för pyralidskador.

Hönsgödsel har oftast relativt högt men varierande näringsvärde.

Det innehåller en stor andel lätt omsatta kväveformer som, likt ammoniumkvävet i grisgödsel, kan urlakas till grundvattnet under vintern.

Guldvatten är ett annat ord för utspädd urin.

Detta ger växterna en snabb kväveeffekt men är en tveksam metod ur ett hygienperspektiv.

Då växter kan ta upp nedbrytningsprodukter från mediciner bör urin från medicinerande personer inte användas.

Guldvatten ska inte användas som gödslingsmetod för bladgrönsaker närmare än fyra veckor till skörd, detta gäller även om urinen kommer från friska, icke medicinerande personer.

Nässelvatten har ett ytterst lågt näringsinnehåll och räcker inte som enda gödslingsmetod.

Det kan möjligen ha en mild effekt som biostimulant.

Organiska gödselmedel framställs av biprodukter från livsmedelstillverkning.

De består av flera ingredienser från vilka näringsämnena blir tillgängliga i olika hastighet.

På så sätt uppnås en effekt där växterna har både snabb och långvarig tillgång till näring.

Totalt näringsinnehåll i produkten är alltid stabilt, detta gör det lätt att tillföra rätt mängd gödsel för växternas bästa och samtidigt undvika urlakning till grundvattnet.

Det höga innehållet av organiskt material bidrar även till att stimulera och bygga upp markens mikroliv.

Samtliga organiska gödselmedel vi säljer är godkända för ekologisk grönsaksodling.

Mineralgödsel finns med olika innehåll av växtnäring, anpassade för olika växters behov.

Det stabila innehållet gör exakt gödsling möjlig utan risk för urlakning.

Den stora fördelen med mineralgödsel är att växten kan tillgodogöra sig näringen väldigt snabbt.

Mineralgödsel har även en högre koncentration av näringsinnehåll, detta gör att det behövs mindre mängder gödsel.

En vanlig missuppfattning är att mineralgödsel skulle vara direkt skadligt för jordens mikroliv.

I rekommenderade mängder är mineralgödsel i sig inte skadligt, men det bidrar inte heller till att bygga upp mikrolivet eftersom det saknar organiskt material.

Om man enbart använder mineralgödsel och inte tillför organiskt material riskerar mikrolivet att försvagas på sikt, till skillnad från vid användning av organiska gödselmedel som tillför kol och stimulerar biologisk aktivitet.

Det är alltså avsaknaden av organiska gödselmedel, snarare än användningen av mineralgödsel, som kan vara negativ för jordens mikroliv.

För att få en så optimal gödsling som möjligt kan man kombinera användning av organiska gödselmedel och mineralgödsel.

Det organiska gödselmedlet ger näringsfördelar under längre tid och bidrar till det viktiga mikrolivet i jorden.

Mineralgödsel ger plantorna ett mycket snabbt näringstillskott när det behövs.

Genom att kombinera de två typerna gynnar man plantorna och mikrolivet över lång tid samtidigt som plantorna kan få en extra skjuts när det behövs.